En företagares funderingar kring ridkläder för män



När jag för drygt ett år sedan öppnade webshopen Hippocanis var jag bestämd. Jag skulle inte sälja några ridkläder för män. Marknaden är för liten och det är för svårt att nå lönsamhet. Det var ett lätt beslutat att fatta.

Verkligheten skiljer sig från teorin
Idag är jag inte lika säker. Många män har hört av sig och vill beställa kläder. Det finns en hel del yngre killar som rider. Ska de inte kunna köpa ridkläder? Jo så klart de ska. Men är det hos mig de ska handla? Hur ska jag som företagare agera? Strunta i lönsamheten och se det här som en service? Just nu har jag valt en medel väg som jag inte är så nöjd med. Jag har några få plagg hemma och tar hem ridkläder från Frankrike när någon vill prova. Jag tar en ganska stor risk att stå med osålda plagg. På plussidan; jag ger mina kunder ett mervärde. 

Hör gärna av dig med funderingar hur du tänker. 
/anahita

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför heter bloggen Anahita Sthlm?

Bild
Det hände en sak. Det blev ett långt uppehåll här på bloggen. Men nu de sista dagarna 2019 har jag bestämt mig för att återuppliva bloggen. Ibland påmnns jag om varför jag valt att kalla den här bloggen för Anahita Sthlm. I våras när jag var peppad att åka till avelsorganisationens SWBs årsmöte som ordförande i valberedningen stötte jag på en äldre man som sa vad han tyckte: Stockholmare kan ingenting om hästuppfödning, en Stockholmare kan ingenting om hästar vi bor ju i en storstad och han hade absolut inte något förtroende för mig som medlem av valberedningen. Konstigt nog hade han inga synpunkter på vårt förslag till ny styrelse. Ja, ja. Det jag inte berättade för honom var att min uppfödning gick i topp på treårstestet i Östergötland året innan i både hoppning och dressyr. Det var en annan snäll person som kom fram och gratulerade mig till min fina uppfödning. Jag har förstått att vi Stockholmare inte alltid är så trevliga, men jag försöker i alla fall bevisa motsatsen. Nästa gå
Läs mer

Nu finns det även en Faceboksida för Anahita Sthlm

Bild
Igår lanserade jag en sida på Facebook för Anahita Sthlm. På mindre än ett dygn har jag fått nästan 100 följare. Jag är supernöjd. Målet är att 1 000 personer ska gilla sidan fram till Midsommar. Med satsningen på Anahita Sthlm vill jag gå från ord till handling. Det går inte att vara skomakarens barn längre. Jag jobbar med marknadsföring och kommunikation. Jag behöver vara minst lika seriös och duktig som mina företagskunder. När jag pluggade på Journalisthögskolan för många år sedan präntades ett uttryck in rejält. "Show, don't tell". Lite slarvigt översatt visa det du vill säga, berätta inte. Alltså visa hur du jobbar med kommunikation och markandsföring i ditt eget företag, prata inte bara med kunderna hur de ska göra. Jag är inte klar på långa vägar med satsningen på Anahita Sthlm. Min idé är att arbeta fram satsninen inför öppen ridå, här på bloggen och på Facebooksidan. Så småningom blir det även en hemsida. Men som sagt, en sak i taget. Nu har startskottet gå
Läs mer

Världens bästa människa

Bild
Finns det trognare kamrater är hundar? Jag tror inte det. Min hund avgudar mig. Men med det kommer också ett ansvar. Jag måste leva upp till hans bild av mig som världens centrum. Jag vill inte göra honom besviken. Min hund Djingis är alltid lika glad varje morgon. Jag har bestämt mig för att lära om och ta min hund till hjälp. Imorgon måndag ska kliva ur sängen med ett leende på läpparna och om jag hade haft en svans så skulle den vifta. Ibland kan Morgonhumöret bli tyngt över allt som jag ska hinna med under dagen. Men att oroa sig i förväg hjälper föga så det är lika bra att skippa det helt. Hej måndag. Jag är redo med ett leende på läpparna.
Läs mer