Anahita Sthlm

Hur mycket påverkas vi av organisationen som vi jobbar i? Mycket skulle jag säga. Idag driver jag eget företag där jag säljer lantlig inredning till häst- och hundfolk. Jag har en webshop och ser att större delen av mina kunder bor på mindre orter. Själv bor jag i centrala Stockholm. Det räcker med att jag öppnar munnen för att förstå var jag hör hemma. Hur har jag lyckats skapa ett sortiment med inredningsdetaljer som tilltalar kunder som bor i hyreshus, torp, villor och herrgårdar långt bort från Stockholms innerstad? Hur kan mina kunder tycka att bilderna jag tar i min 80-talslögenhet passar i deras 1800-tals hus? Har man ett gemensamt intresse så tror jag att beröringspunkterna är många. Vill man se likheter så hittar man dem. När jag pratar på telefon är jag aldrig orolig att de ska ångra sig och säga; ”nä jag köper inte den ljuslyktan - du pratar för utpräglad stockholmska.” För ett tag sedan jobbade jag som säljare åt en stor organisation med många kunder utanför Stockh

Senaste åren har jag lärt mig nya saker om vänner. Jag blir inte imponerad av makt eller rikedom. Jag är intresserad av människor oavsett om det är en VD eller någon med mindre makt. Jag trodde att många tänkte som jag. Men oj så fel jag har haft. Från att ha haft en tjänst med status inom hästnäringen i Sverige så är jag idag egen företagare utan någon maktbas. Varje dag lär jag mig nya saker och vissa saker vill jag lära mig förr än senare. Jag förstår nu varför människor som är intresserade av makt så gärna klänger sig kvar vid sina poster. Förlorar de sin makt så förlorar de även sitt nätverk. Jag vill inte förlora mig själv. Makt för maktens skull är ointressant. Maktens vänner är inga riktiga vänner.

När jag gick på Journalisthögskolan Upprepades uttrycket ”Show, don`t tell” när vi skulle lära oss skriva bra journalistiska texter. Det gäller att skriva målande; händelser och beskrivningar ska ge läsaren en möjlighet att dra sina egna slutsatser. I min webshop www.hippocanis.com försöker jag ge besökaren möjlighet att se produkterna och placera varorna i en miljö som pratar till våra känslor. Jag försöker genom kameran visa hur det kan komma att se ut hemma hos kunden och framför allt hur en hästbyst kan hjälpa till att skapa en viss stämning. Men att få till det är inte helt lätt. Att göra helt realistiska bilder tror jag inte på. Jag försöker snarare måla upp olika känslouttryck; värme, glädje, elegans, stolthet med fler. Vi får se hur det ser ut om ett halvår. ”Work in progress.”

Vissa människor man träffar ger energi, idéer och inspiration. Remy Nilson som jag träffade häromdagen är en sådan person. Remy Nilson var VD på ATG när  jag jobbade på Hästnäringens Nationella Stiftelses (HNS). Vi jobbade bland annat tillsammans med Public Affairs  och Remy satt även i HNS styrelse. Remy är en äkta storyteller. Hitta din story och berätta den var hans bästa tips till mig. Det är ett företags story som gör det intressant och ökar attraktionskraften och därmed ökar försäljningen. Där och då kände jag att det måste jag bli bättre på. Jag känner mig lite som skomakarens barn. Bara för att man är bra på något så behöver det inte betyda att man lägger ner tillräckligt mycket tid. Det finns förbättringspotential och det ska jag ta tag i. Remys andra tips var att nätverka. Det gäller som företagare att nätverka, att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle. När jag så här i efterhand försöker utvärdera hur jag nätverkar så kan jag se att jag saknar mål och strategi. Äv

Idag torsdag var det en minnesstund på Solvalla för min tidigare chef Stefan Johansonsom som var VD på Hästnäringens Nationella Stiftelse. Jag har skrivit om honom i ett tidigare blogginlägg som du kan läsa  här.   Det var fint, sorgligt och tungt allt på en gång. Några tal berörde mig mer än andra. Jag tänkte att jag skulle komma ihåg de fina citaten men de är tyvärr som bortblåsta.  Efter ceremonin vad det middag, en buffet med olika tapasrätter. Stefan hade gillat både maten och vinerna.  Det känns som om Stefan vigde sitt liv åt jobbet och var nöjd med det. Han gillade att bygga strukturer och samarbeten. Att vårda och ta hand om hans arv inom hästnäringen blir inte lätt. 

Då var det dags att sätta punkt för blogginläggen från Formex. Jag älskar att gå på mässor för atmosfären, intrycken, inspirationen och människorna. Den här gången var det tyvärr inte samma vitamininjektion som tidigare. En utställare berättade för mig att det var 128 färre utställare än i höstas och de två första dagarna var det 2 000 färre besökare per dag. Det märktes. Det är tufft för både grossister och butiksägare. Konkurrensen är stenhård och många kunder vill alltid köpa till lägsta möjliga pris. Som liten företagare går det inte att konkurrera med de stora kedjorna. Vill vi ha kvarvde små butikerna så behöver vi nog alla se över hur, när och hos vem vi handlar. Jag tror i alla fall att om vi bara har de stora giganterna kvar som säljer heminredning kommer våra hem att bli mer likriktade, ja till och med tråkigare. Valmöjligheterna minskar. Jag tror även att shoppingupplevelsen kommer att förändras. Är du en liten kund hos en stor kedja så blir servicen och bemötandet ann

På årets designmässa fanns det mycket djur och växter. Vi tar in naturen i hemmet. De stilrena inredningsbilderna från Instagram kändes avlägsna när jag gick på Formex för några veckor sedan.

Något det fanns gott om på designmässan Formex var lejon. Själv är jag barnsligt förtjust i dem. Jag tror att du kommer hitta en hel del lejon framöver i inredningstidiningar och butiker.